Kärlek, inte fanatism

I dag skriver professorn vid högskolan i Kalmar, Per Bauhn, på Brännpunkt och kritiserar hatbrottslagstiftningen. Han menar att minoriteternas fanatism istället borde bekämpas.

Kritiken mot hatbrottslagstiftningen blir högst teoretisk eftersom det i praktiken tillämpas ytterst sällan. När det gäller hatbrott med homofoba motiv tillämpar domstolarna snarare en strafflindringsprincip. Det faktum att offret varit just homosexuell har i många fall räknats som en förmildrande omständighet när förövaren ställts inför rätta. Detta gäller fall av misshandel, dråp och mord där förövaren fått eller trott att han fått en sexuell invit av offret. Ibland har det räckt med en blick eller farhågan om en kommande invit eller bara känslan av att offrets homosexualitet i sig skulle innebära en sexuell invit. Straffskärpningsregeln blir en strafflindringsregel i samma stund som ett homosexuell närmande i praktiken utgör en juridiskt förmildrande omständighet för det våldsbrott det utlöser.

Det finns flera rättsfall där homosexuella inviter setts som förmildrande omständigheter när domstolarna ska bestämma brottsrubricering och strafflängd. Det mest kända är kanske mordet på ishockeyspelaren Peter Karlsson 1995. Peter Karlsson råkade ragga på fel kille, en 19-årig nazist, och dödades med 64 knivhugg. Förövaren dömdes för dråp och inte mord för dessa 64 knivhugg, eftersom brottet hade föregåtts av ett raggningsförsök, enligt Högsta domstolen ”en allvarlig provokation där offret genom sitt beteende försatt förövaren i ett ”tillstånd av okontrollerat ursinne”. Självklart måste homosexuella närmanden bedömas på samma sätt som heterosexuella närmanden.

Att ge uttryck för sin kärlek kan aldrig tolkas som ”fanatism”. Hatbrottslagstiftningen måste börja tillämpas, inte avskaffas.

Andra bloggar om: hatbrott, Brännpunkt, hbt, queer, queerpartiet, queerpartiet de gröna, miljöpartiet, miljöpartiet de gröna